Från dotterns blogg...

"Aldrig kunde jag tro att en person kunde må såhär dåligt. Aldrig kunde jag tro att det ens var sant att folk faktiskt vill ta livet av sig. Aldrig kunde jag tro att en hemsk mardröm kan bli verklighet. Aldrig kunde jag tro att ens liv kunde vara ett äckligt helvete. Men nu vet jag. Man vet inte hur hemskt och jobbigt det faktiskt är fråns man själv är i situationen. Jag vet inte om jag orkar detta mer. Det har blivit för mycket, och i så många år har jag kämpat. Kanske borde jag bara släppa taget och falla? Jag kommer ju ändå aldrig nå upp till toppen och en dag få må bra. Jag finner ingen mening med att kämpa när man ändå alltid förlorar. Det tar verkligen slut på ens krafter.
Jag ber tusen gånger om ursäkt till alla personer som jag sårat i mitt liv. Förlåt mig. Jag har aldrig menat att göra er illa, jag har aldrig menat att vara dum. Men jag har aldrig vetat riktigt vem jag själv är, jag har aldrig riktigt vetat hur jag ska behandla andra eftersom jag själv blivit behandlad som om jag vore ett monster. Så än en gång, förlåt mig.
Ligger just nu i min säng och mina tankar bara flyger runder. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Ingenting blir bra och jag är så fruktansvärt trött på att ha det såhär. Jag vill kunna leva ett normalt liv som alla andra. Utan piller som jag tar morgon och kväll. Utan min panikångest och svimningar. Utan mina suicidtankar. Utan min depression. Utan att alltid behöva må skit. Utan att alltid bli behandlad annorlunda bara för att jag har mina "problem". Jag vill vara fri. Helt fri. Från allt. Det är min dröm.

Borde jag ge upp? Eller borde jag kämpa vidare?
Jag är förvirrad...
Jag ser säkert ut till att må bra på utsidan.
Men på insidan är jag helt förstörd."