Ett virrvarr av tankar och funderingar

Jag är inte pessimist, bara realist.

Dottern började i skolan i måndags, taggad som få spatserade (läs med nervösa steg) hon in på stora skolan och har klarat två dagar med bravur. Jag gläds med henne när hon med ett leende säger att det funkar bra. Men inombords gnager oron. Vill inte vara negativ, vill inte måla fan på väggen. Så vf är min enda tanke: NÄR ska det vända. När kommer dagen som jag bara väntar på?

 Trodde för ett ögonblick att i dag var den dagen. Tror att dottern hittade 5 olika anledningar till att inte kunna gå iväg... Känner mig kall och hård när jag nonchalerar henne, men vet att det är det enda sättet. vill egentligen bara krama henne hårt och trolla bort hjärnspökena. 

Nytt läkarbeeök gav nytt intyg och ny medicin. Tror att han, efter vårt möte utan dottern i förra veckan, nu äntligen läst igenom HELA journalen. Det kan ta ett par timmar... Han var ödmjuk, förstående och väldigt trevlig. Nu får vi bara hoppas att den nya medicinen kan minska antalet blackouter och också minska antalet biverkningar.

Proffsig läkare? Not!

Snart börjar den planerade individuella utbildningen för dottern. För att dottern äntligen kanske ska klara av skolan så behövs en del åtgärder, så jag bad att få en snabb tid hos läkaren. "Vill du att han ringer upp dig på fredag?", frågade den vänliga sekreteraren. Visst, det är aldrig fel.
Idag är det fredag, och i förmiddags ringde läkaren upp.

Han var ovänlig, sur och verkade inte ha tid med mig. Fick plötsligt förklaringen: "Nej, nu måste jag iväg och begrava min gamla mor". Jaha?! Jag beklagar sorgen, men det är inte mitt fel att du väljer att jobba denna speciella dag?! Jag vill ha kontakt med en läkare, men inte en läkare som inte har tid.
Hade jag behandlat mina patienter på det viset så hade jag fått en utskällning av chefen! Är jag på dåligt humör eller mår dåligt på jobb, och tro mig-det har hänt..., så får jag dölja detta på ett proffsigt sätt!

Min fredag är förstörd.

Jag är inte pessimist, jag är realist.

Jag är inte sur och ointresserad, jag bara försvinner bort i tankar ibland. Så mycket att planera, så mycket som ska fungera, så mycket...som måste bli bra...

Ska ansöka om hjälp enligt LSS. De måste hjälpa oss. Måste komma ur denna dumma cirkel som bara går runt, runt.