Major meltdown...

Idag hände det. Idag fick vi en ordentlig urladdning.
Maken, som verkat trött och orolig en tid, bröt ihop. Totalt. Och sen hängde jag på.
Bristningsgränsen var nådd.
Jag har lärt mig under de senaste åren att lätta på trycket lite då och då, men maken har inte den strategin än. Han har samlat och samlat, och i dag pös det över.

Det är svårt att hitta tillfällen att bara låta det brista. Man är så rädd att dottern ska ta illa vid sig och tro att hon orsakat detta. Hon är indirekt orsak, men det är ju inte HON utan situationen och händelserna RUNT henne som är sååå jobbiga att hantera tidvis.

Men i dag gick det inte att stoppa. Hon fick se och försöka förstå.
Vi förklarade, och hon sa att hon förstod. Hon förstod att man som förälder i bland blir överfull. Överfull av kaos.Överfull av tankar, oro, planering.... Att man blir ledsen. För att man älskar sina barn så mycket.

Nu är det "lugnt" igen. Man blir så trött efter en urladdning, och denna dagen/kvällen blev verkligen en kväll med en salig blandning av trötthet, matthet, befrielse, tårar, svullna ögon och sorg. En sorg över att man ska behöva urladdas.
Men det blev också en kväll full av kramar, leenden, pussar och skratt. En befrielse, som sagt.
En befrielse med sorgband...

Sjukskriven, orolig och trött.

Dottern är äntligen under "riktig" utredning på BUP. Egentligen är det, enkelt beskrivet, en ADHD-utredning, men under utredningens gång så visar det sig om andra "dörrar öppnas" och vad som senare ska tas itu med. Många diagnoser går in i varandra och det ska bli intressant att se vad de kommer fram till.
Vi påbörjade en utredning redan för ett par år sedan, men dottern vägrade samarbeta, och allt lades på is. Tack och lov så kunde den fullföljas denna gången och vi hoppas på att dottern lättare ska få det stöd och den hjälp som hon behöver i framtiden beroende på vad de kommer fram till.

Jag har haft en del funderingar kring borderline.... Kan det vara Borderline som hon har , och inte bipolär sjukdom??
Läs här om Borderline


Har under våren känt mig tröttare än vanligt. Oron inför dotterns framtid har förstärkts och frustration över div saker har orsakat sömnlöshet, hjärtklappning, förvirring och yrsel. Häromveckan så kände jag att den berömda "väggen" närmade sig och det var dags att dra i bromsen. Hade behövt att prata med någon som vet... någon som har svar på allt... någon som kan hjälpa...

så trött