Jag meddelade skolan om vårt beslut att avsluta dotterns nuvarande "studier". Hennes ångest påverkar så mycket och studera på heltid på vanligt gymnasieprogr fungerade inte, precis som vi befarade. Jag påpekade också att jag vägrar fler EVKer och bad dem sätta sig in i dotterns situation. I 5-6 år har vi suttit på dessa EVKer, ofta flera ggr varje termin. På en EVK sitter rektor, kurator, lärare (ibland 5 vuxna), dottern och någon av oss föräldrar(eller båda). Dottern mot alla vuxna.
Varenda gång berättas det om hennes misslyckanden och om hennes problem. det positiva tas liksom aldrig upp eftersom man inte behöver nämna det på en EVK. Gång på gång så ska det ältas problem och misslyckanden.
Vi som föräldrar sitter förstås vid vår dotters sida och stöttar henne, men det hjälper dåligt när ångesten kryper på.
Eftersom ett avhopp innebär möte om hur framtiden ska se ut så bad jag dem att tänka på dottern. och det gjorde de :), tack till kuratorn! Vi träffades i kuratorns lilla mysiga krypin, vi var sammanlagt 5 personer. vilken skillnad. Men denna gången så sades inte mycket om det som inte fungerat, fokus lades på framtiden och vad dottern är bra på.
Från och med nu så är dottern inte inskriven på skolan längre. I höst väntar ett individuellt anpassat program med praktik 4 ggr i veckan, det blir nog bra.
Håll tummarna
4 kommentarer:
Tack för din komentar! Om du vill får du gärna mejla mig. Jag arbetar också som stöd för föräldrar och elever på EVK:n och skolmöten.
Stor kram från en som vet vad du går igenom. Och tänker på dig...
Hej!
Tack för tipset du gav i ett inlägg om sidan som skrev så bra om bla bipolär sjukdom. Själv är jag lärare. Jag har aldrig under min utbildning fått lära mig något om funktionshinder av olika slag. Men jag är själv bipolär och har tagit mig igenom djupa depressioner och därav vet jag en del. Och tyvärr måste jag säga att skolans värld inte är mycket annorlunda från resten av samhället - människor är rädda för psykisk sjukdom och har väldigt dåliga kunskaper. Jag tror alla lärare vill sina elever väl, men det är jättesvårt när man aldrig fått verktygen.
Förresten, det som stod om hur elever som är bipolära kan uppleva skolan - jag känner igen mig! Fast för mig är det jobbet. Ta hand om dig och din dotter! Kram från mig.
Hade aldrig hört talas om EVK, men när jag läste på hittade jag flera som haft samma upplevelser som ni. Skrämmande att man kan behandla barn på det viset. Det ursprungliga syftet med ett sådant möte verkar ju bra, men när det missbrukas på det är viset undrar man ju vad det är för folk som jobbar på våra skolor?!
Tror och hoppas att detta är vad som är bäst för dottern, och att den anpassade planen funkar för henne till hösten!
Kramar om er allihop! <3
Stort lycka till. Trist att ni bara pratat negativa saker på EVK. Jag är själv lärare och på min skola försöker vi hitta bra saker. Min egen dotters EVK-möten har alltid hållits i positiv anda. Hoppas det går bra för er. Kram
Skicka en kommentar