Det är återigen dags att ansöka om vårdbidrag.
Läkarutlåtande/intyg kom i brevlådan i dag och jag har nu alla de papper som ska skickas in till Fkassan.
Får så ont i magen och blir lite nedstämd när jag läser genom utlåtandet... Jag vet ju egentligen allt det där som läkaren skriver, men att läsa om dotterns besvär och sjukdom i läkartermer och med andras ord känns så overkligt. Hon beskrivs som en person med funktionshinder och svår ångest, med deprissioner och suicidtankar, med sociala svårigheter mm... Helt rätt och riktigt, precis så är det, men det känns ändå så overkligt.
Lika jobbigt är det att med egna ord försöka beskriva dottern och vår vardag, med allt vad det innebär.
Att skriva och "beklaga sig" och gräva ner sig i allt det jobbiga.... som om det inte ens är min egen dotter som jag skriver om. Som om jag skriver en bok.
1 kommentar:
åh förstår dig så väl.
Känns som om man säljer sitt barn ibland, man måste överdriva för att få hjälp.
Det jobbiga här är att jag ska ta hand om mig men det är inte lätt när min dotter inte tas om hand rätt.
Jag sätter ju henne främs.
Kramisar
Skicka en kommentar