Varför kan man inte bara vara positiv?

Jag är inte pessimist, bara realist. Så enkelt är det.
Har man åkt på lite smällar och motgångar så väntar man sig aldrig bara flyt, liksom... Man väntar sig fler motgångar och smällar, blir det inga så är man tacksam och kan slappna av. För stunden.

Man kan tycka att vi det bra i Sverige, tack vare(?) våra skatter så har vi möjlighet att söka hjälp och få hjälp. Om vi har tur.
Man får vända ut och in på sig själv, vara säker på att man "på heder och samvete" kan skriva under på allt som man säger, annars hotar de med straff, bl a fängelse...
Man får leta, googla och ringa runt, INGEN informerar om dina möjligheter.



Man har som människa absolut en skyldighet att anpassa sig i samhället, så klart, livet är ingen fest.
Men om man inte har förmågan att anpassa sig? Vem ser dig då?
Om du är ett barn med någon form av autism, kanske högfunktionell- ser alldeles "normal" ut, vem hjälper dig då? Ska du, som autistiskt barn, tvingas att anpassa dig till, vad samhället anser vara, ett "normalt liv". HUR ska du, om du inte KAN, anpassa dig efter värderingar som du inte förstår???

Är du frisk och utan funktionshinder så kan du anpassa dig, har du någon form av hinder så måste det finnas hjälp så att du kan fungera så "normalt" som möjligt! Ibland är det faktiskt så att andra får anpassa sig efter funktionshindrade och INTE TVÄRTOM!

Skolor och andra instanser har ibland en viss förmåga att skjuta saker och ting framför sig. Det kan väl inte vara så svårt att förstå att dessa funktionshindrade barn faktiskt så småningom blir vuxna! Lite framförhållning tack!
Allt som vi kan hjälpa dessa barn med redan i barndomen speglar sig sedan i vuxen ålder! Ska de någonsin ha en möjlighet att bidra till samhället i vuxen ålder och inte vara "fast" i fel hjul, så måste resurserna finnas där från början!

Lita inte på att föräldrarna "fixar". Det orkar de inte. Man orkar inte kämpa hur länge som helst när man bara motarbetas hela tiden från människor som kallar sig pedagoger. Vissa är superbra, andra inte alls ens ok... De lägger sina egna värderingar i arbetet och bidrar istället till en ev katastrof.
Som alltid när man har hand om andra människor av olika slag; sympati i all ära... men EMPATI är dock viktigare!