Mitt i dotterns längsta och "högsta" hypomaniska period så hittar hon en lägenhet, skriver kontrakt och flyttar, allt inom 3 dagar.
Och känslorna är blandade, minst sagt.
Glädje
över att hon hittat en lägenhet, det har vi ju planerat för ett tag, den är dessutom fin och relativt billig.
över att något faktiskt händer i hennes liv, ett steg framåt i utvecklingen.
Oro
över att hon snart faller ner i en depression.
över att hennes impulsiva och barnsliga sätt ska förstöra möjligheterna till utveckling och trygghet i hennes liv.
Under maniska perioder kan saker och ting hända väldigt snabbt, ogenomtänkt och väldigt impulsivt, på gott och på ont. Kanske är det bra att hon fick napp på lägenhet under en sådan period, antagligen hade hon inte ens svarat när hyresvärden ringde om hon hade haft en depp-period.
Ena timmen är jag så glad, jag ser redan framsteg och hennes glädje och stolthet fyller mig av kärlek och stolthet. Stunden efterså känns det som om jag kört ut/tillåtet en fjortonåring att flytta hemifrån...
Hon klarar det galant. Några samtal under veckan för att få övertygelse och tröst under ångest och panikattacker, men det räknade jag med, annars så reder hon sig bra och hon växer med ansvaret.
Håll tummarna och gläds med oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar