17 aug. 2012

Ett enkelt litet samtal, och man sänks som ett skadat skepp i mörkaste vatten.

En hektisk sommar. Och nu väntar en ännu mer hektisk höst.
Orken tryter.
Vill så mycket, gör så gott jag kan, men det börjar snurra. Det är för mycket. Andas i fyrkant. Allt ordnar sig. Japp.

En helt vanlig fredag kan innehålla så mycket.
Roliga händelser, trevliga samtal, inte så trevliga samtal och trevligt sällskap. När saker och ting går bra, när saker ordnar upp sig, då blir det lättare att andas. Ett enda samtal... och andetagen blir tunga igen.
Inget hemskt samtal. Inget farligt egentligen. Men så otrevlig ton, så kränkande och sån avsaknad av empati. Måste vara skönt att inte bry sig. Att bara kunna skärma av och inte engagera sig.

Denna väntan. Väntan på svar på utredning. Väntan på rätt hjälp.
Jag tackar högre makter för släkt och vänner. Min mamma och pappa... Hur skulle jag fixat detta utan dem... Älskar er! Mamma, du är guld värd. <3

Dotter d ä : i väntan på utredning så mår mr Ångest som bäst. Han härskar och utövar sin makt. Han tror att han kan vinna. Men han ska få se... Aldrig att vi låter honom ta över.

Dotter d y: nu kör vi snart i gång med fas 2. Eller? Svar från utredning, EVKer, övertag på vuxenpsyk... Japp, nu kör vi... Med ångest och frånvaroattacker som ständiga följeslagare..

1 kommentar:

Anna sa...

Så tråkigt att människor inte kan tänka på hur deras uppförande påverkar andra människor. Att de inte kan ha känsla för att det här är din vardag som du måste handskas med.

Älskade kusinen! Kramar dig!