Men hur mycket jag än googlar så får jag inga direkta träffar...
På något sätt så får jag bara träffar på sidor som handlar om barn till föräldrar med psykiska problem, och deras rättigheter till hjälp och stöd. En rättighet som är självklar, de ska ha allt stöd som de kan få.
Men VI som är FÖRÄLDRAR till BARN med psykiska besvär??
Nu handlar det alltså inte om att jag letar efter stöd pga att det är synd om mig som förälder! NEJ! Det är inte synd om mig, det är synd om mina barn som inte kan få må bra och bara leva livet!
Jag letar efter mina rättigheter till stöd för att själv kunna hjälpa mina barn. När diagnoser är fastställda så är kommunen skyldig att hjälpa dem med div saker och stöd, men ingen säger något om hur vi ska göra under tiden... Innan diagnoserna är nerklottrade i journaler och intyg så är de on their own! Då finns inga riktlinjer, ingen självklar hjälp. Är det meningen att männsikor ska bli utblottade, melankoliska och totalt nergångna innan hjälpen kommer, och då via psykakut? Är det meningen?!
Våra barn har familj, släkt och vänner som bryr sig, som vill hjälpa.Men tillåts de göra detta? Nope. Våra barn är vuxna. Föräkringskassan ersätter inte VAVB, Vård Av Vuxna Barn. De ska klara sig helt själv om de är över 18 år. OM DE HADE KLARAT SIG SJÄLV SÅ HADE DE VÄL FÖR FAN INTE VARIT AKTUELLA FÖR UTREDNING ÖVER HUVUDTAGET????
Vi har ett bra socialt nät i Sverige. När saker och ting fungerar. När människor beter sig som i teorin. När helvetet fryser till is. När grisar flyger och när alla tror på tomten.
Är så förbannat trött på att ingen vet och att ingen kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar