Dottern vill inte acceptera att leva ett liv så här. Hennes "kompisar" sviker ofta för att de inte kan acceptera henne för den hon är.
Var går gränsen?
När ska man "bara" acceptera och när ska man vägra att acceptera och slåss med näbbar och klor?
2 kommentarer:
Såg Ann Heberlein hos Skavlan härom helgen, och hon pratade om att hon var "frisk" i långa perioder (upp emot 10 år) mellan sina "sjukdsomsskov". Har A's läkare sagt något om det? För nu verkar hon ju ha haft en lång "sjukdomsperiod" som varat i flera år (eller i alla fall med bara korta pauser). Kanske tanken på friska perioder i framtiden kan vara något som kan hjälpa A? (Eller så är jag bara naiv...)
Vet inte riktigt varför A inte har några långa "normala" perioder. Det finns en form av bipolaritet som är snabbt skiftande, troligen är det så att A har detta. Jag hoppas på att det ska ändra sig, eller så är det så att det kanske finns någon annan diagnos inbakad någonstans...
Skicka en kommentar