OK???

Inför dagens möte med läkaren på BUP förberedde jag läkaren med ett brev... ett brev med lite bitsk underton... Det gav resultat.
Jag bad läkaren att läsa journalen... och bad honom dessutom att berätta hur vi ska hantera dotterns frånvaroattacker, han lyckas alltid undvika dessa. Han förklarade detta med att han faktiskt inte trodde att dessa frånvaroattacker är av psykiska orsaker! WHAT? Hon är ju somatiskt utredd, medicinarna sa ju att det måste bero på ångesten... Men psykriatikern köper inte detta. Han tycker att det mer påminner om EPanfall eller dyl! OK??

Nu är vi alltså tillbaks på ruta ett, men kanske på ett positivt sätt? Vi fick rådet att begära en ny utredning, att ingenting syntes på dotterns EEG är inget konstigt enligt honom. Så är det ofta, tydligen.
Jaha.
Är det EP så finns det medikamenter och vi får äntligen ett svar på varför dottern tuppar av och krampar.