11 mars 2011

Dissociativ motorisk störning

Sommaren 2009 började dottern plötsligt svimma utan anledning. Till en början trodde vi att det berodde på blodtrycket eller något annat medicinskt, men vi upptäckte ganska snart att hon svimmade även liggandes i sängen.
Under frånvaroattackerna var det omöjligt att väcka henne, även om vi smärtstimulerade henne. Efter ett tag blev attackerna längre och hon fick kramper under tiden, senare kom problem med känsel-, och synbortfall efter anfallen.

Nu är dottern utredd på längden och på tvären och är friad rent somatiskt. Hon har gått med EEG och EKG, har röntgats och tagits prover på.
Problemen anses vara ångest-relaterade, men dock helt omedvetna. kroppen och hjärnan stänger liksom av när den är trött.

Medicineringen mot bipolärt syndrom har hjälpt. Anfallen är färre, men försvinner inte helt, tyvärr hindrar de henne i mycket. Hon vågar bla inte cykla, vara ensam.

Anfallen är besvärligast när de kommer under en manisk period. Då är hon tuff och vågar ev
t om gå hem ensam från stan. Detta har resulterat i att hon t ex har vaknat upp i en snödriva efter 20 min och varit kall och våt. Fasan är ju att hon ska råka illa ut om detta inträffar på fel ställe...

Inga kommentarer: