Var på nytt läkarbesök med dottern. Eftersom förra läkaren slutade för ett tag sedan så behövdes ett nytt besök för att förnya recepten.
SUCK...
Var ganska positiv i sinnet när vi kom dit, läkaren är omtyckt av kollegerna och psykologen pratade väldigt gott om personen i fråga. Jag visste ju att han troligtvis förberett sig väl inför besöket genom att läsa journaler etc.
Jodå... Kan man ju tycka... eller tro.
För att göra en lång berättelse kort så... jag gillar inte människan. Det kändes som om han ifrågasatte diagnoserna som dottern redan fått. Ett tag var jag rädd att han skulle vägra skriva ut medicinen :(. Vi fick honom att förstå att vi slagits mot hjärnspöken och ångest ganska länge nu och hade nog kunnat skriva felfri tenta på detta ämne, och han backade rejält. Hans lite överlägsna stil blev ganska ursäktande mot slutet av vår tid i det där unkna rummet. Kanske var det blixtrarna från mina mörka ögon, mina slängar med mediciska termer och min iskalla röst som fick honom att ändra sig. Kanske var det för att min dotter förklarade att hon faktiskt inte var intresserad av att ta rävgift om hon inte behövde. "Men ska jag överleva, så måste jag nog ha rävgiftet ändå..."
Men under besöket hann jag känna av den där känslan in magen... Den där klumpen, den där iskalla klumpen av oro och förtvivlan. Fan att han lyckas locka fram den... har inte känt den på detta viset på ett halvt år nu. Fan att han lyckades. På 10 min.
FAN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar