28 apr. 2014

Upp och ner

Ibland ljusnar det och man ser faktiskt lite ljust på tillvaron.
Ibland är det så mörkt att det nästan hade varit skönt att försvinna ner i det där mörka hålet som hela tiden befinner sig strax framför mina fötter.
De mörka stunderna kommer ofta plötsligt, och det känns som om man snurrar i ett ekorrhjul som inte stannar. Det finns inga avstigningar, inga lösningar i sikte. 
Någon gång måste ju det ju lossna? Eller?

Som om vi inte hade mycket att tänka på innan så förvärrade jag det hela genom att bli sjukskriven... Det känns så. Att jag förvärrat allt på ett egoistiskt sätt... Jag hatar att inte ha lösningar i sikte... Och jag har inte en endaste bra lösning. Inte en endaste.

1 kommentar:

Anna sa...

Men du... Egoistisk? Jag tror det är få människor i världen som är mindre egoistiska än du. Du sliter och drar i alla lösa trådar för alla människor, och dränerar dig själv på energi för att lösa allting. Hur kan det vara egoistiskt?? Nu vet jag inte varför du är sjukskriven, men säger kroppen ifrån så måste man lyssna. För ifall man inte gör det kan det bli så mycket värre. Du måste ta hand om dig själv också!!! KRAMAROM!!!