Historia

Så här är det:

I många år har vi kämpat mot herr ångest och andra problem när det gäller tjejerna i familjen. Eftersom jag själv har panikångest och medicinerar mot detta och det faktum att det finns i släkten så har vi troligtvis för låg seretoninhalt och bör medicinera hela livet.
Tyvärr har yngsta dottern dessutom andra jobbiga problem och ÄNTLIGEN har vi en trolig diagnos: ångest + bipolärt syndrom+ ev ADHD av något slag. Ytterligare utredning av ev ADHD ligger på is eftersom dottern tidigare inte varit speciellt villig att samarbeta med BUP.
Vi har haft kontakt med BUP under många år, sedan dotterns första skolår, men ingen har förrän nu lyssnat på oss. Familjen är "mycket väl fungerande", "ni fixar detta". TACK för det televerket... det handlar inte om att vi är en bra familj som kan stötta och "fixa". Allt har en gräns.
Efter problem i skolan och suicidförsök mm så nådde vi vår gräns.

Det har hänt så mycket under dessa år. Man kämpar mot det ena och det andra. Efterhand kommer jag att ta upp och skriva om dessa.

Bloggen skapas mest för att komma ikontakt med andra med samma kamp och för att kunna skriva av mig. Ibland blir det övermäktigt. Vem ska då hjälpa? Vem ska man prata med? Vem förstår?